För att sammanfatta saker och ting just nu kan jag säga som så att jag har haft bättre dagar.
Å ena sidan har jag ju även haft sämre så varför fortsätter man att klaga? Varför kan småsaker fortfarande påverka en när man borde vara avtrubbad av all riktig skit man gått igenom?

Får skriva en bok där jag utreder det och kanske kommer fram till ett svar... Lovar att dela med mig då!


Idag har jag tillverkat en 3 timmar lång spellista med musik för dagar som inte känns bra. Jag lade mig ner vid 2-tiden och åt lite choklad och lyssnade på denna spellista. Det var hemskt fint och jag somnade för att vakna till Chasing Pavements med Adele. Och det var faktiskt ett himla bra sätt att vakna.

Nu är jag nermysad med den tjockaste filten och en kopp kaffe samt två lakritsklubbor.
Om jag har tur så regnar det nog snart och då blir saker ännu mysigare!





Ja, som ni märker har jag faktiskt lyckats blogga lite det senaste. Bästa sättet att få mig att fortsätta är att kommentera - så om ni av någon anledning uppskattar mina ytterst vanliga tankar så låt mig veta.
Eller dela med er av fina bilder som jag kan samla ihop till ett stort, bra inlägg.

Ja men det var väl allt! Nu ska jag återgå till musikens värld samt drömmar om London


x

Jag är för trött för att skriva något vettigt. Allting känns för stressigt just nu (vilket är ganska löjligt med tanke på att jag inte verkar göra något vettigt)

Jag var där! Jag är så glad att jag var där! Åh det var så fint....


Jag fick se och höra mycket bra, bland annat Paolo Nutini, Sahara Hotnights, Serenades, The Ark och Jenny & Johnny.

Men finast av allt var de två band jag velat se i evigheters evigheter!



Bright Eyes







och sist men inte minst... Coldplay!


Allt jag kan säga är att det underbart och så roligt och värt mina solbrända axlar och värkande kropp!





Nu börjar peppen inför Way Out West 2011! Det här fotot på Hanna får sammanfatta ungefär hur peppigt allt ska bli!

Okej okej, skulle bloggat om London för några veckor sedan.
Men det gjorde jag inte och jag glömde sorgligt nog systemkameran hemma i Sverige så tills de analoga fotona är framkallade tänker jag inte gå in på för mycket detaljer.

Däremot tänker jag någon afton visa upp alla fina saker jag inhandlade!


Tills vidare delar jag med mig av inte bara fin musik utan även fina musikvideos!

Att säga att jag peppar vore väl en underdrift; imorgon smäller det, början på fem dagar i London med min fina mamma och bonuspappa!

Spellistor är förberedda, iPhonen uppdaterad med ny musik och nu behöver jag bara packa kläder, ladda kameran och komma ihåg min lilla Diana-kamera.

Vi hörs snart! Jag ska verkligen göra en fin och ordentlig London-blogg-bonanza eller något sådant när jag är tillbaka!

Här sitter jag och har inte så mycket mer att uttrycka än oerhörd pepp inför nästa vecka. Den 19:e april i år nådde jag 17 års ålder och fick i födelsedagspresent en resa till London. Så underbart!
Det mest självklara stället för mig att besöka är Carnaby Street. Har sparat pengar ett tag nu och kanske kan jag få komma hem med minst två blommiga klänningar och ett par snygga kilklackar. Jag har bestämt att det är det jag ska leva i denna sommar.

Nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag har en Kaboodle-sida, en sida där jag sparar fina kläder och saker som jag hittar på internet. Roligt nog har jag faktiskt fått 17 followers där vilket ger mig en liten egoboost när det gäller min stil. Tänk att folk uppskattar mina kilometerlånda listor som vittnar om vilken materialist jag faktiskt kan vara.
Skämt åsido, kul att se att folk hittat sidan. Kanske någon som läser denna blogg tittat in?




God kväll säger jag, vi hörs antagligen efter min Londonresa och då LOVAR jag dyrt och heligt att blogga om mina dagar där!

Jag har vid det här laget lärt mig att aldrig lovat något när det gäller blogginlägg.
Men! Om min kamera beter sig snällt och låter mig ta fina kort under kvällens fika med trevliga människor så hamnar de säkert här till slut.

Tills vidare kan jag dela med mig av det jag lyssnat på det senaste
•



Ja, det var det. Au revoir!


(Jag har för övrigt en Kaboodle. Det innebär att jag på en sida kan samla allt fint jag hittar på internet som jag vill köpa. Titta in där vetja, jag har en ypperlig kläd- och saksmak! http://www.kaboodle.com/plasticmoo)

Jag möttes av den finaste överraskningen när jag kom hem idag!
Min käre plastfar Thomas har varit iväg på möte i Örebro och spenderade även natten där, och han hade en liten present med sig till mig. En gammal Kodak-kamera, närmare bestämt!
Han hade hittat den i någon second hand och tänkt att jag skulle uppskatta den. Vilket jag givetvis gjorde eftersom den nu tillägnas ett helt eget inlägg.

Jag har ju en liten fäbless för kameror och samlar till och med på dem, och en vacker dag kanske jag lägger upp foton på dem här, men tills vidare får ni niöja er med en liten bild på nykomlingen.



Riktigt tjusig tycker jag, och den kom med sin originalväska. En jättefin, rektangulär historia i brunt läder med guldigt spänne. Funderar på att använda den som riktig väska!

Men det var allt för nu,

Adieu blogg. Au revoir, vi ses, etc...

I dag har jag spelat guitar hero, varit i skolan, tagit en fika med Jennifer och sedan spelat lite mer guitar hero. Väldigt slapp dag, med andra ord, fast jag är ganska nöjd ändå. För tillfället gör jag inte så mycket mer än att författa detta korta inlägg, men jag tänkte skriva ett brev och sedan ta ett skumbad och sätta upp håret i spolar.

Just nu vill jag bli rik och ha studerat färdigt, flytta hemifrån och bli av med min kattallergi.

När dessa saker är uppnådda ska jag:

- Skaffa en katt. Eller hundra. Eller fem.
- Spendera min rikedom på gamla möbler
- Äta oxfilé och potatis i någon form med balsamicosås varje dag
- Framkalla alla filmrullar med foton som ligger hemma


Just nu är jag en student som väntar på studiebidraget, jag bor hemma och jag är väldigt allergisk mot katter.

Så nu ska jag:

- Ställa kaffekoppen i disken
- Åka till skolan
- Vara i skolan och längta hem
- Nästan somna på spårvagnen medan jag lyssnar på fin musik



dormir
Musik jag lyssnar på ungefär varenda kväll när jag försöker sova.

Sitter med håret inpackat i svart hårfärg och räknar ner, men tills dess tänkte jag uppdatera lite.

Idag var som dagar är mest, jag vaknade tidigt och åkte till skolan där jag hade det trevligt. Sedan åkte jag hem och det var trevligt det med. Åt lite kakor, drack kaffe och tittade på något program om djurungar på Animal Planet. Känner mig näst intill extremlöjlig när jag fastnar framför sådana program, främst för att jag sitter och gör konstiga ljud (egentligen inte helkonstiga, är inte mer originell än att jag säger "Awww") över hur söta alla små djur är.

Allt som allt har mitt liv på senare tid inte varit det mest ypperliga livet att blogga om, men jag har något att delge och det är dagens middag. Den var enkel, tog ca. 10 minuter men mina smaklökar dansade av lycka.

Jag tycker om enkla saker, nämligen. Less is more i smakväg, även fast jag uppskattar starka smaker.
Här bjuder jag nu på fyra bilder som förklarar hur jag gick till väga för att tillreda denna "fabulösa" matfest.


Först kokade jag spaghetti, vilket tog längst tid.


När spaghettin var klar lade jag upp det på en tallrik och fyllde istället kastrullen med krossade tomater, vitlök och salt.


Lade sedan över tomaterna på spaghettin och rev parmesanost över!


Slutligen "garnerade" jag med bresaola som jag åt upp i förväg.

Åh, är fortfarande lycklig efter supermaten!

Min mormor och morfar har grannar. Det är ett vanligt fenomen, att folk har grannar. Men det speciella med mina morföräldrars grannar är att en av dem jobbar på ett café. Det låter kanske inte som något särskilt, men för min familj betyder det att man både innan, under och efter semle-säsongen har så mycket semlor hemma att man spyr lite bara man tänker på det. Dessvärre har ingen riktigt nått den punkten än, så för tillfället äter vi semlor för glatta livet och dricker kaffe som om imorgon inte fanns. Den givmilde grannen skänker oss säkert 20 semlor per dag.
Jag tror jag kan börja rulla till skolan snart.

För övrigt har min mor planterat en ambition inom mig, som innebär att jag försöker skriva en bok. Det låter lagom pretentiöst, men det är väl sådan jag är. Har dock starka tvivel på att jag någonsin kommer att slutföra projekt, jag kan ju knappt sköta en blogg.

Nåväl, nu ska jag ägna en semla lite extra uppmärksamhet.