På Hagabion här i Göteborg pågår varje år, under en vecka, "Antirasistiska filmdagar"
Där visas det filmer som på olika sätt behandlar fördomar, krig eller orättvisor. De tre filmer jag fått se där har till stor del behandlat främlingsfientligheten västerlänningar har mot mellanöstern och folk med ursprung där.
Men oj så bra filmer man får se! Förra året var det "London River" som kanske inte var ett mästerverk men ändå fin, den här veckan har min klass däremot avhandlat två som båda gav mycket. Den första var Gabriella Biers "Love During Wartime" som var en dokumentär där man följde en israelisk judinna och en palestinsk muslim som förälskat sig och gift sig med varandra - mot alla odds.

Dessa två filmer är dock inget jämfört med den film jag fick stifta bekantskap med idag.
"Nawals hemlighet" eller "Incendies" som den heter om du vill hitta den på internet, är en fantastisk film. Verkligen.
Hade jag inte befunnit mig i sällskap av min klass hade jag säkerligen gråtit ögongloberna ur mig. Så tung, stark, rå att jag inte kan kalla den vacker; och det var ändå det den var.



Filmen följer ett tvillingpar, Jeanne och Simon Marwan som påbörjar en otrolig resa den dag de får läsa sin bortgångna mammas testamente. Hemligheter om ett mörkt förflutet uppdagas sakta och snart lär tvillingarna känna sin mamma, Nawal, som visar sig ha stor anledning till den kylighet hon visat i livet.
De reser genom Libanon, till olika städer där deras bakgrunds historia utspelat sig, för att återvända till sitt hem i Kanada där den sista pusselbiten faller på plats. Och den är minst sagt chockerande.

Förutom manus, musik (av Radiohead), filmningen och regin så var det även oerhört duktiga skådespelare.
Se den, verkligen! Den river verkligen upp en på det där sättet ett bra drama ska göra.

Åhåh. Här hemma börjar lite julgodis att handlas hem. Närmare bestämt är det två askar choklad det rör sig om; givetvis "Aladdin" och "Paradis". Det är ju inte rätt att ha en jul utan det, liksom.

Men jag som dyrt och heligt lovat mig själv att ge upp godis och andra kolhydrater fram tills juldagarna... ja, jag får sitta här och fantisera om hur höstnougaten fyller min mun. Jag tänker mig att det blir lite krämigt där uppe i gommen och snabbt när den chokladbiten är avslutad tar jag mig en trillingnöt. Mmmm...

Tills vidare får jag däremot nöja mig med att käka parmaskinka, gurka och paprika. Det är väl i princip det jag har levt på det senaste - ja, bortsett från ypperliga middagar med kött och grönsaker. Jag klagar inte, bara på parmaskinkan för den börjar stå mig i halsen nu. Men tänk, jag ska snart börja fuska varannan helg och kanske ta mig en lussekatt med varm choklad eller så. Det känns ju aningen värdelöst att inte få njuta av det i juletider.






Nu glömmer vi chokladen, här har vi lite fin dans!

Jag tittade nyligen igenom mitt bloggarkiv för att notera hur otroligt lat jag varit det senaste.
Fann en eller två texter jag gillade en aning och nu undrar jag varför jag inte skriver bra eller långt längre?

Nej nej, jag kör på fulingen att istället lägga in bilder som jag själv inte ens gjort och låtsas att detta är ett vettigt substitut. Ja, ni förstår ju att det här verkligen inte går an.
Således faller ju det sig naturligt, trots klockslaget, att nu inleda en förbättring som antagligen inte varar längre än detta inlägg.

För cirka tre veckor sedan åkte jag på en förkylning som hette duga. Fick oerhört svårt att andas men som erfaren astmatiker så kändes det ju logiskt att jag bara får lite svårt att andas såhär i förkylningstider.
Men för en vecka sedan fick jag veta att jag minsann haft fel. Det var lunginflammation. Jippie sa jag, åkte på antibiotikakur och fick ligga så stilla att jag numera har svårt att gå i trappor. Om ni inte förstår kopplingen så är det alltså att jag i brist på motion förlorat muskelmassa.

Efter en vecka på antibiotika känner jag mig, tack vare mitt eminenta immunförsvar, helt okej. Och det är ju alltid positivt.

Det här är alltså en anledning till att mitt liv det senaste inte varit mer spännande än tv dagarna i ända.

Men idag hittade jag i alla fall på lite. Min klass var på Hagabion för att se "Love During Wartime" som visade sig vara en helt ypperligt dokumentär av Gabriella Bier. Kärlek över Israel och Palestina-gränsen är så långt jag tänker sträcka mig i beskrivningen; främst för att man själv bör se den. Väldigt fin och tänkvärd och allt sånt jag söker i en film.

Och efter det stack jag, Malin och Ellinor till ett oerhört sött café vid Linnégatan. Ethel hette detta café och var inrett i rosa toner. Drack ett mumsigt vaniljte och förundrades över den oerhört vackra morotskaka Ellinor avnjöt.
Efter massa prat åkte jag och Malin hemåt och peppade över framtida Lisebergsbesök och våra planer på att lära oss shuffla.


Här följer lite foton som jag själv tagit. Den första är ju något morbid men jag kan påpeka att det är teaterblod.

MALIN. JAG. INTE UPPDATERA??

Lite fina bilder såhär i sjukdomstider.
Ligger hemma med lunginflammation och fyller sönder datorn med .gif och .jpg













Och för att bryta av dysterheten en aning...

Lite spännande det här; mitt allra första inlägg tilläggnat att svara på frågor!
Nu kavlar jag upp ärmarna här och dyker ner i de fantastiska undringarna jag fått


Det står att du inte fotat mycket det senaste. Varför har det blivit så?
Oj! Jag tror det var så att det blev tråkigt när jag plötsligt fick lektioner i det i gymnasiet.
Det är nog det mest effektiva sättet att kväva min kreativitet.

Vad gör du helst när du är ledig?
Hm, jag tackar ju aldrig nej till en trevlig fest. Däremot är jag ganska introvert så jag
behöver mycket tid för mig själv om jag ska hålla min energi på dräglig nivå.

Varför hittar du på frågor du inte fått?
... Pass

Ska inte du plugga på inför provet i kultur- och idéhistoria imorgon?





eh hejdå. måste plugga

Åh, för första gången på länge har jag fotoidéer. Ber till högre makter om motivationen att faktiskt ta dessa foton.

Men nu ska jag sova. Det här måste vara världens mest händelselösa blogg.
Men en vacker dag, mina vänner, en vacker dag (eller natt)!

Nu har det varit Halloween; en av mina absoluta favorithelger. Dessvärre blev den inte mer spännande
än att jag låg hemma och tittade på The Nightmare Before Christmas. Jag klädde inte ut mig,
egentligen behövde jag nog inte med tanke på den otroliga förkylning jag ådragit mig. Men men...
Nästa vecka blir det kanske lite maskerad med några vänner och jag filar för fullt på vad jag bör vara.


I brist på spännande uppdateringar om mitt liv (som för tillfället består av planering och drömmar inför ett fantastiskt 2012) så väljer jag att dela med mig av tre gif-bilder på katter.