Här sitter jag och har inte så mycket mer att uttrycka än oerhörd pepp inför nästa vecka. Den 19:e april i år nådde jag 17 års ålder och fick i födelsedagspresent en resa till London. Så underbart!
Det mest självklara stället för mig att besöka är Carnaby Street. Har sparat pengar ett tag nu och kanske kan jag få komma hem med minst två blommiga klänningar och ett par snygga kilklackar. Jag har bestämt att det är det jag ska leva i denna sommar.

Nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag har en Kaboodle-sida, en sida där jag sparar fina kläder och saker som jag hittar på internet. Roligt nog har jag faktiskt fått 17 followers där vilket ger mig en liten egoboost när det gäller min stil. Tänk att folk uppskattar mina kilometerlånda listor som vittnar om vilken materialist jag faktiskt kan vara.
Skämt åsido, kul att se att folk hittat sidan. Kanske någon som läser denna blogg tittat in?




God kväll säger jag, vi hörs antagligen efter min Londonresa och då LOVAR jag dyrt och heligt att blogga om mina dagar där!

Jag har vid det här laget lärt mig att aldrig lovat något när det gäller blogginlägg.
Men! Om min kamera beter sig snällt och låter mig ta fina kort under kvällens fika med trevliga människor så hamnar de säkert här till slut.

Tills vidare kan jag dela med mig av det jag lyssnat på det senaste
•



Ja, det var det. Au revoir!


(Jag har för övrigt en Kaboodle. Det innebär att jag på en sida kan samla allt fint jag hittar på internet som jag vill köpa. Titta in där vetja, jag har en ypperlig kläd- och saksmak! http://www.kaboodle.com/plasticmoo)

Har på senare tid funderat kring min blogg som lever ett liv kanske blekare än mitt. Okej, liten överdrift där. Jag har det ganska fint faktiskt och tänkte spendera några minuter med att delge varför det är så.

Exempelvis så omges jag av en mängd roliga typer som alla får mig att skratta tokigt mycket


Malin

Ruben & Viktor

Hjalmar

En suddig Nathalie samt Sara

Felicia


Och ibland har allting bara sett väldigt fint ut, till exempel himlen en frostig morgon



Men finast av allt var gårdagen. Glasvegas, mina husgudar, besökte Göteborg för signering och spelning på Bengans och inte bara hamnade jag längst fram under spelningen, jag fick även träffa de otroligt fina medlemmarna



I sådana här sammanhang är det gitarristen och sångaren som musicerar och det var alltså de som jag fick bäst bilder på.

Åh, jag är fortfarande i ett sjukt lyckorus för inte bara fick jag en skiva och affisch signerat... Jag fick skaka hand med de alla och till slut en fin halvkram från James Allan!





Jag kan dö lycklig.