På Hagabion här i Göteborg pågår varje år, under en vecka, "Antirasistiska filmdagar"
Där visas det filmer som på olika sätt behandlar fördomar, krig eller orättvisor. De tre filmer jag fått se där har till stor del behandlat främlingsfientligheten västerlänningar har mot mellanöstern och folk med ursprung där.
Men oj så bra filmer man får se! Förra året var det "London River" som kanske inte var ett mästerverk men ändå fin, den här veckan har min klass däremot avhandlat två som båda gav mycket. Den första var Gabriella Biers "Love During Wartime" som var en dokumentär där man följde en israelisk judinna och en palestinsk muslim som förälskat sig och gift sig med varandra - mot alla odds.

Dessa två filmer är dock inget jämfört med den film jag fick stifta bekantskap med idag.
"Nawals hemlighet" eller "Incendies" som den heter om du vill hitta den på internet, är en fantastisk film. Verkligen.
Hade jag inte befunnit mig i sällskap av min klass hade jag säkerligen gråtit ögongloberna ur mig. Så tung, stark, rå att jag inte kan kalla den vacker; och det var ändå det den var.



Filmen följer ett tvillingpar, Jeanne och Simon Marwan som påbörjar en otrolig resa den dag de får läsa sin bortgångna mammas testamente. Hemligheter om ett mörkt förflutet uppdagas sakta och snart lär tvillingarna känna sin mamma, Nawal, som visar sig ha stor anledning till den kylighet hon visat i livet.
De reser genom Libanon, till olika städer där deras bakgrunds historia utspelat sig, för att återvända till sitt hem i Kanada där den sista pusselbiten faller på plats. Och den är minst sagt chockerande.

Förutom manus, musik (av Radiohead), filmningen och regin så var det även oerhört duktiga skådespelare.
Se den, verkligen! Den river verkligen upp en på det där sättet ett bra drama ska göra.