Jag tittade nyligen igenom mitt bloggarkiv för att notera hur otroligt lat jag varit det senaste.
Fann en eller två texter jag gillade en aning och nu undrar jag varför jag inte skriver bra eller långt längre?

Nej nej, jag kör på fulingen att istället lägga in bilder som jag själv inte ens gjort och låtsas att detta är ett vettigt substitut. Ja, ni förstår ju att det här verkligen inte går an.
Således faller ju det sig naturligt, trots klockslaget, att nu inleda en förbättring som antagligen inte varar längre än detta inlägg.

För cirka tre veckor sedan åkte jag på en förkylning som hette duga. Fick oerhört svårt att andas men som erfaren astmatiker så kändes det ju logiskt att jag bara får lite svårt att andas såhär i förkylningstider.
Men för en vecka sedan fick jag veta att jag minsann haft fel. Det var lunginflammation. Jippie sa jag, åkte på antibiotikakur och fick ligga så stilla att jag numera har svårt att gå i trappor. Om ni inte förstår kopplingen så är det alltså att jag i brist på motion förlorat muskelmassa.

Efter en vecka på antibiotika känner jag mig, tack vare mitt eminenta immunförsvar, helt okej. Och det är ju alltid positivt.

Det här är alltså en anledning till att mitt liv det senaste inte varit mer spännande än tv dagarna i ända.

Men idag hittade jag i alla fall på lite. Min klass var på Hagabion för att se "Love During Wartime" som visade sig vara en helt ypperligt dokumentär av Gabriella Bier. Kärlek över Israel och Palestina-gränsen är så långt jag tänker sträcka mig i beskrivningen; främst för att man själv bör se den. Väldigt fin och tänkvärd och allt sånt jag söker i en film.

Och efter det stack jag, Malin och Ellinor till ett oerhört sött café vid Linnégatan. Ethel hette detta café och var inrett i rosa toner. Drack ett mumsigt vaniljte och förundrades över den oerhört vackra morotskaka Ellinor avnjöt.
Efter massa prat åkte jag och Malin hemåt och peppade över framtida Lisebergsbesök och våra planer på att lära oss shuffla.


Här följer lite foton som jag själv tagit. Den första är ju något morbid men jag kan påpeka att det är teaterblod.