Min mormor och morfar har grannar. Det är ett vanligt fenomen, att folk har grannar. Men det speciella med mina morföräldrars grannar är att en av dem jobbar på ett café. Det låter kanske inte som något särskilt, men för min familj betyder det att man både innan, under och efter semle-säsongen har så mycket semlor hemma att man spyr lite bara man tänker på det. Dessvärre har ingen riktigt nått den punkten än, så för tillfället äter vi semlor för glatta livet och dricker kaffe som om imorgon inte fanns. Den givmilde grannen skänker oss säkert 20 semlor per dag.
Jag tror jag kan börja rulla till skolan snart.

För övrigt har min mor planterat en ambition inom mig, som innebär att jag försöker skriva en bok. Det låter lagom pretentiöst, men det är väl sådan jag är. Har dock starka tvivel på att jag någonsin kommer att slutföra projekt, jag kan ju knappt sköta en blogg.

Nåväl, nu ska jag ägna en semla lite extra uppmärksamhet.