Paris och ett rikt känsloliv
I torsdags satte jag åter fötter på svensk mark, andades in lite skonsammare luft och kände hur flygplanstrycket lämnat mig med en känsla av en krossad skalle. Borta bra, Paris fantastiskt - Men faktiskt, hemma var i den stunden så himla fint och bäst. Jag får hemlängtan så snabbt; efter en vecka i Paris var tanken på min varma säng mer lockande än vad alla färska croissanter från boulangeriet vid Rue Saint Maurs andra metróhållplats någonsin skulle kunna vara.
Det var mitt sjätte besök, men trots det hade vi mycket på schemat och jag fick för första gången uppleva Versailles, en picknick vid Eiffeltornet och konstmuseet d'Orsay där vi kikade på en utställning om brott och dödsstraff.
Både Versaillesbesöket och d'Orsay bjöd på konst som jag bara sett i skolböcker och på internet innan, och mitt hjärta skuttade lite när jag fick se konst av både Andy Warhol, Victor Hugo, Renoir och Van Gogh i verkligheten. Och Monet-tavlor som jag minns vi hade hängandes hemma när jag var liten, fast våra var inramade affischer.
Några höjdpunkter ur utställningen:
The Death of Marat - Jacques-Louis David
Big Electric Chair - Andy Warhol
Ecce - Victor Hugo
Det var så fruktansvärt mycket fint och tänkvärt, men de tre stod väl ut mest. Just för att den där Marat-tavlan alltid fascinerat mig, för att jag är så kliché och gillar Andy Warhol och för att Victor Hugo är en underbar författare och även konstnär.
En av de bästa sakerna från Versailles, om man räknar bort Marie Antoinette och Ludvig XVI's sovrum och spegelsalen, var faktumet att jag fick se följande målning i verkligheten
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och mitt intresse för konst, i alla dess former; Fotografi, musik, skulptur och måleri, tecknande, skrivande,film. Jag förstår väl mig bara på det, helt enkelt, och då menar jag inte på ett sådant sätt att jag anser mig ha de djupaste analyser på allt. Men jag känner ganska mycket när jag upplever konst (något som roar min familj då jag ofta blir helt upptagen av musik, böcker, filmer och dylikt).
Jag orkar inte riktigt gå igenom hela Parisresan, men jag kan i alla fall dela med mig av lite foton. Så ja.. enjoy(?)
Det var mitt sjätte besök, men trots det hade vi mycket på schemat och jag fick för första gången uppleva Versailles, en picknick vid Eiffeltornet och konstmuseet d'Orsay där vi kikade på en utställning om brott och dödsstraff.
Både Versaillesbesöket och d'Orsay bjöd på konst som jag bara sett i skolböcker och på internet innan, och mitt hjärta skuttade lite när jag fick se konst av både Andy Warhol, Victor Hugo, Renoir och Van Gogh i verkligheten. Och Monet-tavlor som jag minns vi hade hängandes hemma när jag var liten, fast våra var inramade affischer.
Några höjdpunkter ur utställningen:
The Death of Marat - Jacques-Louis David
Big Electric Chair - Andy Warhol
Ecce - Victor Hugo
Det var så fruktansvärt mycket fint och tänkvärt, men de tre stod väl ut mest. Just för att den där Marat-tavlan alltid fascinerat mig, för att jag är så kliché och gillar Andy Warhol och för att Victor Hugo är en underbar författare och även konstnär.
En av de bästa sakerna från Versailles, om man räknar bort Marie Antoinette och Ludvig XVI's sovrum och spegelsalen, var faktumet att jag fick se följande målning i verkligheten
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och mitt intresse för konst, i alla dess former; Fotografi, musik, skulptur och måleri, tecknande, skrivande,film. Jag förstår väl mig bara på det, helt enkelt, och då menar jag inte på ett sådant sätt att jag anser mig ha de djupaste analyser på allt. Men jag känner ganska mycket när jag upplever konst (något som roar min familj då jag ofta blir helt upptagen av musik, böcker, filmer och dylikt).
Jag orkar inte riktigt gå igenom hela Parisresan, men jag kan i alla fall dela med mig av lite foton. Så ja.. enjoy(?)
